Om romanprojektet

Änglajävulen kan beskrivas som en metaproduktion. AC skriver sällan efter synopsis, men någon form av struktur och form kan behövas. Här har hon rockat loss ordentligt och metoden serverades på silverfat.

Angela, berättelsens huvudperson, lever sitt liv efter vad änglakorten säger. Naturligtvis var det så berättelsen skulle växa fram, med hjälp av änglakort.

När Angela sitter ensam i ett tåg i första avsnittet, och ska dra det första kortet, har varken hon eller AC en aning om vad det ska få för följder. De drar kortet ”Acceptans”. Strax kliver en påstruken Cornelis ombord och historien kan ta sin början. I de följande nio avsnitten är det korten som styr handlingen och skrivprocessen.

Hade Angela hamnat i samma situationer utan korten? Troligen. Hade AC kunnat skriva den här berättelsen utan inspiration från korten. Det är möjligt. Men att låta änglarna vara med var så mycket roligare.